tisdag 21 mars 2017

The Unbecoming of Mara Dyer

Författare: Michelle Hodkin
Titel: The Unbecoming of Mara Dyer
Serie: Mara Dyer #1
Sidor: 456
Utgivningsår: 2011
Bokförlag: Simon & Schuster Books for Young Readers

När Mara Dyer vaknar upp på ett sjukhus känns det som att livet inte längre kan bli konstigare än så här. Hon minns inte ens olyckan där hennes vänner dog och som hon kom nästan helt oskadd ur. Och ännu värre blir det när hon börjar se och höra sina vänner överallt. 


Jag skulle ha tyckt om den här boken extremt mycket om det bara hade vart en bok som handlade om en tjej som var med om en traumatisk upplevelse och behövde lära sig att ta sig igenom de konsekvenser som det innebär. Med andra ord, om den bara hade fokuserat på hennes mentala hälsa. MEN nej. De började blanda in en massa övernaturliga saker som kändes extremt långt ifrån logiskt.

Och det jag egentligen tyckte var mest intressant med boken handlade just om Mara's hallucinationer och det som var kopplat till händelsen i fråga. Men även om det var en av de största delarna av boken så var det också den som kändes minst viktig av de stora delarna. Delarna med Noah och allting övernaturligt kändes viktigare, men det tyckte åtminstone jag att inte var lika kul.

Och Noah. En sådan typisk love-hate-relationship kille. I början så avskydde jag honom, han var verkligen påträngande och otrevlig, brydde sig bara om sig själv och sina egna känslor. Och det gjorde ju såklart ingenting bättre att han hade legat med typ varenda tjej i skolan. Men han blev som tur bättre mot slutet, men jag kan tyvärr ändå inte säga att han fångade mitt hjärta. Han var lite för mycket av en skitstövel i början för att det skulle ha försvunnit mot slutet.

Jag får se om jag fortsätter läsa den här serien, men i själva verket har jag börjat tröttna på serier som utspelar sig på samma sätt som den här. Och framförallt har jag börjat tröttna på de otrevliga populära killarna som alla tjejer blir kära i.

Men däremot har boken väldigt bra betyg så om det är någon som är intresserad av den så avråder jag er inte från att läsa den, för det kan ju hända att jag bara är en av de få som tyvärr ogillade den.


måndag 13 mars 2017

Harry Potter and the Cursed Child

Författare: John Tiffany, Jack Thorne, J.K. Rowling
Titel: Harry Potter and the Cursed Child
Sidor: 309
Utgivningsår: 2016
Bokförlag: Arthur A. Levine Books

Nitton år har gått och Harry Potter lever nu ett helt normalt trollkarlsliv med sin fru och sina tre barn. Men hur normalt kan egentligen livet som Harry Potter bli? Vi får följa med Harry och hans son Albus och hur de kämpar för att kunna upprätthålla en fungerande far-och-son relation då Albus avskyr att vara "Harry Potters son" och inte kunna leva upp till de förväntningar som hans pappa gjorde.


Att läsa ett manus var ingenting för mig. Några kapitel in i boken frågade jag mig själv om det här faktiskt var en "legit" Harry Potter bok, eller om det var en fan-fiction. Tack och lov är det inte bara J.K. Rowling som har skrivit den här boken, för om det bara var hon så skulle jag ha vart väldigt besviken. Men nu vet jag trots allt inte riktigt hur upplägget för den här boken såg ut, och vem som skrev och kom på vad, så jag ska inte säga så mycket om det i alla fall.

Hur som helst, så tyckte jag inte att den här boken fungerade som manus. Skulle det ha vart en av J.K. Rowlings Harry Potter böcker, så tror jag däremot att den skulle ha vart väldigt bra. Men i ett manus-format så kändes vissa saker väldigt orealistiska och karaktärerna kändes mer tomma än levande. Jag saknade alla beskrivningar och allt djup. Däremot kanske självaste pjäsen tar fram det här på ett mycket bättre sätt, men som en bok så fungerade det inte för mig.

Andra orealistiska småsaker som jag störde mig på var bland annat i kapitlet där Scorpius hamnade i det förflutna helt ensam och han tog hjälp utav Snape, Hermione och Ron, och de ifrågasatte knappt att Scorpius tidsperiod var den "verkliga" tidsperioden, utan de bestämde sig för att hjälpa han helt utan några större invändningar. Snape var den enda som var lite skeptisk. Det här kändes bara helt fel, för om man åker till en alternativ värld och på något sätt ska förklara för de människor att de är uppväxta i en tidsperiod som "inte är den rätta", så skulle ingen gå med på det utan något ordentligt bevis.
Man kan ju tänka efter själv om någon främling till exempel kommer hem till dig när du sitter i ditt hus och berättar att världen du lever i inte är den "rätta världen" utan det finns en alternativ värld. Man skulle gå väldigt långa vägar innan man började tro på vad den här främlingen sa. Och de bevisen Scorpius hade var inte tillräckligt, för kom igen, det här är en trollkarlsvärld vi pratar om, vem som helst skulle kunna fejka att komma från en annan tidsperiod.

Men jag är glad att ha läst den här boken och även om den inte var min grej så var det en upplevelse, och det var väldigt mysigt att återvända till Harry Potters värld.



fredag 3 mars 2017

Månadsrapport Februari 2017




Antal lästa böcker: 4
Påbörjade serier: 2
Avslutade serier: 0
Antal sidor: 1459
Svenska: 2
Engelska: 2

Bästa bokFrancesca av Melina Marchetta
Djup, realistisk men ändå rätt underhållande och härlig.

Största överraskningenMeet Me at the Cupcake Café av Jenny Colgan
Trots att den var så tjock och rätt seg så tyckte jag väldigt mycket om den.

Största besvikelse: -

Sämsta bokHow to Be Bad av E. Lockhart, Lauren Myracle, Sarah Mlynowski
Jag förväntade mig inte så mycket utav den heller, men tyvärr var den segast och tråkigast av dem alla.


Jag har åter igen inte läst jättemycket, men samtidigt så har jag inte riktigt hittat någon bok som jag har känt "åh den här vill jag verkligen läsa". Har mest läst bara för att ha något att göra på tåget.

How to Be Bad

Författare: E. Lockhart, Lauren Myracle, Sarah Mlynowski
Titel: How to Be Bad
Sidor: 352
Utgivningsår: 2015 (2008)
Bokförlag: HarperTeen

Jesse - djupt religiös, väldigt tankspridd och nervös, och bär på en hemlighet hon inte vågar nämna.
Vicks - cool, lugn och samlad på utsidan men är upprörd på sig själv för att hon har så mycket ångest över sitt förhållande.
Mel - den nya, rika tjejen i stan. Allt hon vill är att glömma sin sociala ångest och hitta ett par vänner.

De är alla desperata efter att fly, och det är därför de alla sätter sig i bilen och beger sig iväg mot Miami.


Den här boken var rätt seg. När jag började läsa den hade jag ingen aning om vad den skulle handla om. Jag valde egentligen den här boken eftersom jag såg att det var 3 författare, varav två av dem jag har läst saker av förut, och en av dem som jag är nyfiken på; E. Lockhart. Jag har hört att hennes bok We Were Liars inte är så bra, så det är därför jag tänkte att den här boken kanske skulle vara det. Sarah Mlynowski var ju med och skrev, och jag tyckte otroligt mycket om hennes bok Don't Even Think About It.

Jag tyckte dock inte jättemycket om den här.

Som jag redan har sagt, så var den väldigt seg. Den handlade om en road-trip som var utsträckt över 3 dagar, och då kan jag förstå att på en 350 sidors bok så behöver man dra ut ganska mycket på dagarna, men i mitt tyckte blev det alldeles för utdraget. Jag ville läsa om det dom åkte dit för att göra istället för att tillägna flera kapitel åt deras olika perspektiv på festen de var på till exempel.

Och förutom det tyckte jag att både Jesse och Vicks var så otroligt elaka. Jag blev extremt trött på dem båda och jag är en sådan person som finner det jobbigt med dryga människor i underhållning. Det kanske skapar drama, men det gör mig också skitirriterad.

Och det jag började läsa boken från början för; för att få veta hur E. Lockhart skriver, så fick jag ändå inte reda på eftersom det inte verkar stå någonstans vilken författare som skriver vilken karaktär...