fredag 27 januari 2017

Let It Snow

Författare: John Green, Maureen Johnson, Lauren Myracle
Titel: Let It Snow
Sidor: 365
Utgivningsår: 2008
Bokförlag: Speak

Tre helt olika julberättelser om tonåringar, kärlek, och beslut, men ändå har de så mycket gemensamt. 


Jag tänkte att jag delar upp mina recensioner efter de tre olika berättelserna.

Maureen Johnson's:
Handlar om Jubilee och om hur hon ska fira jul hos sin pojkvän Noah, men i sista minuten hamnar hennes föräldrar i fängelse och hon blir skickad till Florida för att fira med sin farmor och farfar istället. 

Jag tyckte mycket om den här. Den var underhållande skriven och ganska mysig. Ända nackdelen var att det kändes som att det hände sak efter sak efter sak, och det blev nästan lite mycket, men å andra sidan var det bara en novell och jag brukar inte läsa noveller så mycket så jag tänker inte avgöra om den var en bra eller dålig novell. Men utav alla tre noveller var det här min favorit.


John Green's
Det är dagen innan julafton och Tobin sitter hemma med sina vänner JP och the Duke och ser på James Bond filmer när de får ett telefonsamtal från deras vän som jobbar på the Waffle House. Ett gäng hejaklackare har blivit strandade på the Waffle House och de tre vännerna beger sig dit igenom snöovädret - för vad är inte bättre än att vara strandsatt med ett gäng hejaklackare?

Jag hade väldigt höga förväntningar när jag började läsa John Green's novell, men jag blev väldigt besviken. Jag tyckte den kändes väldigt stereotypisk och till och med otrevlig på visa punkter. De här vännerna som var med i berättelsen var så dryga mot varandra. Dessutom tyckte jag också att den var långtråkig eftersom allting bara handlade om hur de försökte ta sig till the Waffle House och det kändes som att det inte riktigt hände någonting intressant. Det enda jag faktiskt tyckte mer om var relationen mellan Tobin och the Duke.


Lauren Myracle's:
Addie sitter hemma över jul och är otroligt ledsen över att det har tagit slut med hennes pojkvän Jeb. Hon ångrar allting hon har gjort fel och försöker göra allting för att fixa saker.

Jag tyckte om den här även om den också på ett sätt kändes lite händelselös. Eller med andra ord, saker upprepades. Igenom hela novellen så upprepades det med hur Addie misslyckades med saker och hur andra sa till henne hur "self-absorbed" hon hela tiden är. Addie framstod verkligen inte som någon trevlig karaktär men tyvärr så förbättrades det inte genom att hon lärde sig någon "läxa" eller så eftersom "förvandlingsprocessen" kändes ganska konstig. 
Trots allt så tyckte jag ändå om chick-lit stilen och relationerna och beskrivningarna av karaktärerna.



Jag hade egentligen inga större förväntningar förutom på John Green. Jag har inte hört talas om de andra författarna tidigare. Men förutom John Green's novell så var jag inte uttråkad när jag läste de andra två, utan tvärtemot ganska road. Oavsett vad jag tyckte om de här novellerna så intresserar alla tre författare mig.





måndag 23 januari 2017

Salt to the Sea

Författare: Ruta Sepetys
Titel: Salt to the Sea
Sidor: 378
Utgivningsår: 2016
Bokförlag: Philomel Books

Andra världskriget pågår och tusentals människor försöker fly från östra Preussen. Bland dem är Joana, Emilia och Florian, tre tonåringar som lyckas komma ombord på skeppet som ska föra dem mot frihet; Wilhelm Gustloff. 


Jag har inte läst mycket böcker om krig, mest för att jag finner krig så väldigt obehagligt, men eftersom jag skulle läsa en bok om krig till mitt Reading Challenge så lånade jag boken så fort jag hittade den.

Till en början tyckte jag inte att boken var så markvärdig. Jag var lite rädd att den bara skulle vara som en vanlig ungdomsbok med att alla karaktärer blir kära i varandra och att allting slutar bra och lyckligt, eftersom det trots allt inte var en sådan bok jag ville läsa när jag plockade upp den.

Men tvärtom, så var boken riktigt bra! Man följde med huvudkaraktärerna och man lärde känna dem och vad som hade hänt dem. Boken var riktigt brutal på många delar med hur människor kunde behandla varandra, och jag tyckte om det mest för att mycket av berättelserna är nog saker som faktiskt skedde under kriget.

En sak jag tyckte otroligt mycket om var hela delen med skeppet, Wilhelm Gustloff. Mest eftersom jag ALDRIG hade hört talas om det tidigare, och jag blev både arg, ledsen men tyckte också att det var intressant att läsa om. Jag vill inte avslöja för mycket, men jag tycker att boken är otroligt läsvärd endast för den här anledningen, då jag tycker att det är någonting som borde komma ut.

Det jag gillade sämst med boken var kapitlen med Alfred (tror jag han hette?), jag tyckte att speciellt hans "brev" var långtråkiga och han var så "full of himself" så det var nästan plågsamt. Han blev dock en obehaglig men ändå intressant karaktär när man började förstå varför, men de där breven fortsatte dock ändå vara lika sega. Jag skummade framförallt igenom dem.

Jag rekommenderar den här boken till alla, förutom kanske de som har obehag för krig och obehag för brutala och desperata människor under krig.


lördag 14 januari 2017

The Lynburn Legacy #1, Unspoken

Författare: Sarah Rees Brennan
Titel: Outtalat
Originaltitel: Unspoken
Serie: The Lynburn Legacy #1
Sidor: 333
Utgivningsår: 2014 (2012)
Bokförlag: Modernista

Kami älskar någon hon aldrig har träffat; Jared, rösten i hennes huvud. När hon var liten brukade hon berätta om honom för andra, och det ledde till att hon blev väldigt utanför och ensam. Men trots det så har hon en bästa vän, och hon har precis börjat arbeta med skoltidningen när familjen Lynburn flyttar tillbaka till staden. Familjen Lynburn - som är avskydda utav alla, och nu vill Kami ta reda på varför.


Det här var en väldigt söt bok. Jag har länge velat ha den, just för sitt omslag, men däremot har jag aldrig vart lika intresserad av att läsa den. En flicka som talar med en röst i sitt huvud... Ja, det lät inte så markvärdigt tyckte jag. Men jag menar inte att det var ingenting som jag inte VILLE läsa, men den var inte så högt prioriterad för mig (förutom omslaget!). Och nu när jag har läst ut den, så kan jag säga att jag tyckte om den väldigt mycket, men jag har inga starkare känslor för den än så.

Boken kändes till en början att den var skriven på ett väldigt humoristiskt och lättsamt sätt, liknande Carrie Harris' Kate Grable serie, och jag tror det egentligen var här det skapade problem för mig. För jag tyckte otroligt mycket om hur boken var skriven, men när det hände dramatiska saker så fick jag inte riktigt en kuslig känsla ifrån det eftersom jag (av någon anledning???) fortfarande hade kvar den humoristiska och lättsamma känslan som jag hade fått i början. Jag vet inte om det här var meningen eller om jag helt enkelt missade någonting?

Men sedan får vi absolut inte glömma att jag läste den svensk-översatta versionen av boken, och det är ju möjligt att jag hade upplevt boken annorlunda på original-språket.

Men förutom det har jag inte riktigt något mer dåligt att säga. Jag tyckte om karaktärerna, jag tyckte om humorn som kikade fram ibland, jag tyckte också om att storyn var lite av en deckare och det var väldigt intressant, speciellt i slutet, att försöka luska fram vem som var "the bad guy".

Jag vill definitivt läsa nästa del! Synd bara att den inte verkar finnas med samma söta omslag?


torsdag 5 januari 2017

Reading Challenge 2017

Jag tänker testa på ett Reading Challenge för 2017 som jag hittade här när jag kollade runt lite tidigare. Tänkte att det vore kul att ha någonting att utgå lite efter när jag letar efter böcker, men också ett sätt för mig att kanske hitta någonting nytt som är utanför min comfort zone.

Har också hört talas om Kaosutmaningen för tidigare år men också 2017, men jag var lite osäker på om den skulle passa min stil och därför valde jag den här istället.



  1. A book recommended by a librarian
  2. A book that's been on your TBR list for way too long
  3. A book of letters
  4. An audiobook
  5. A book from a non-western country
  6. A book with a season in the title
  7. A book that's a story within a story
  8. A book with multiple authors
    Let It Snow by John Green, Maureen Johnson, Lauren Myracle
  9. An espionage thriller
  10. A book with a cat on the cover
  11. A book by an author who uses a pseudonym
  12. A bestseller from a genre you don't normally read
  13. A book by or about a person who has a disability
  14. A book involving travel
  15. A book with a subtitle
  16. A book that's published in 2017
  17. A book involving a mythical creature
  18. A book you've read before that never fails to make you smile
  19. A book about food
  20. A book with career advice
  21. A book from a non-human perspective
  22. A steampunk novel
  23. A book with a red spine
  24. A book set in the wilderness
  25. A book you loved as a child
  26. A book by an author from a country you've never visited
  27. A book with a title that's a character's name
  28. A novel set during wartime
    Salt to the Sea by Ruta Sepetys
  29. A book with an unreliable narrator
  30. A book with pictures
  31. A book where the main character is a different ethnicity than you
  32. A book about an interesting woman
  33. A book set in two different time periods
  34. A book with a month or day of the week in the title
  35. A book set in a hotel
  36. A book written by someone you admire
  37. A book that's becoming a movie in 2017
  38. A book set around a holiday other than Christmas
  39. The first book in a series you haven't read before
    Unspoken by Sarah Rees Brennan
  40. A book you bought on a trip
And the more advanced challenges:

  1. A book recommended by an author you love
  2. A bestseller from 2016
  3. A book with a family-member term in the title
  4. A book that takes place over a character's life span
    Perfect by Rachel Joyce
  5. A book about an immigrant or refugee
  6. A book from a genre/subgenre that you've never heard of
  7. A book with an eccentric character
  8. A book that's more than 800 pages
  9. A book you got from a used book sale
  10. A book that's been mentioned in another book
  11. A book about a difficult topic
  12. A book based on mythology

Perfect

Författare: Rachel Joyce
Titel: Perfect
Sidor: 448
Utgivningsår: 2013
Bokförlag: Black Swan

Det är sommaren 1972 och Byron och hans vän James påbörjar "Operation Perfect" för att rädda Byron's mamma ifrån en kris. 
Det är vinter i nutid och en man med OCD torkar bord inne i ett café. Hans jobb är en lättnad för att fly undan ritualerna som hemsöker hans fritid.


Jag fick den här boken i födelsedagspresent och tyckte egentligen inte att den såg så super intressant ut eftersom jag då var väldigt inne i att läsa ungdomsböcker och fantasy. Men nu när jag väl har läst den så kan jag säga att jag är otroligt glad att jag fick den. Det är en sådan bok som man rekommenderar till nära och kära i alla möjliga åldrar och målgrupper.

Boken handlar om hur Byron får höra av hans vän James att man tänker lägga till två sekunder i tiden för att få tiden att matcha med jordens snurrande och så, (jag har inte störst koll på astronomi och science för att riktigt kunna förklara mer utförligt) och detta upprör Byron då han anser att människan inte är någon som ska hålla på att ändra på tidens gång. Han blir orolig för att någonting kommer hända på grund av att de mixtrar med tiden.

Samtidigt handlar boken också om Jim, som har spenderat hela sitt liv på ett mentalsjukhus på grund av hans OCD och schizofreni liknande drag, men sedan stängdes mentalsjukhuset ner och han blev tvungen att försöka leva ett normalt liv.

Boken är ju rätt seg, speciellt om man inte är van med 'slice of life' liknande böcker. Själva händelserna och berättelserna skulle ha kunna tagit rum på mycket färre sidor än vad den här boken gjorde, men å andra sidan tyckte jag att boken var så välskriven med ett sådant mjukt och fint engelskt språk att för mig gjorde det ingenting.

Hela boken var också lite deckar-liknande. Man fick otroligt många frågor och man kunde också lista ut vissa saker lite utan att det avslöjades direkt i boken, någonting jag uppskattar otroligt mycket.

Sen slutligen, så var den väldigt sorglig och dramatisk. Vissa karaktärer var rätt hemska, men ändå inte på något omänskligt sätt. Boken kändes väldigt jordnära.

Jag vet inte riktigt vad mer jag ska skriva utan att spoila någonting som händer. Om ni får tag på den på något sätt, så rekommenderar jag nästan vem som helst att läsa den. Sedan förstår jag om man har svårt att komma in i boken just på grund av att den är lite väl långdragen, men det är ju en smaksak.