torsdag 20 augusti 2015

Ädelstens triologin #3, Smaragdgrön

(OBS! Kan innehålla spoilers från tidigare böcker!)

Smaragdgrön (Ädelstens trilogin, #3)Författare: Kerstin Gier
Titel: Smaragdgrön
Originaltitel: Smaragdgrün
Serie: Ädelstens triologin #3
Sidor: 474
Utgivningsår: 2010
Bokförlag: Bonnier Carlsen

Varför vill Greven så gärna ha allas blod i kronografen? Det sägs att det kommer finnas ett elexir som kan bota all världens sjukdomar, men varför är det så viktigt att just Greven får detta? Och varför gör Lucy & Paul allt för att han inte ska få som han vill? Det finns så många frågor, och Gwendolyn vet inte vem hon ska kunna lita på. 


Då har jag läst ut den tredje och sista delen ur min senaste favoritserie. Och jag måste säga att den var nog lika bra som de första böckerna. Kanske lite tråkigare, men på samma gång så även fast boken var väldigt lång så kändes det som att man läste ut den jättesnabbt. Men ändå inte för snabbt. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det, men den kändes kortare än vad den var, men ändå inte för kort.
Åh, förvirrande...

Det fanns dock en sak jag störde mig på i den här boken, och det var att det kändes oklart när de var på vilka ställen med vilka personer. Ibland visste jag inte om de till exempel hade rest iväg i tiden eller om de fortfarande var kvar i "nutid". Och ibland visste jag över huvud taget inte var de var, eller vem som var där. Det kanske stod att ett par personer var med dem, och sedan helt plötsligt så nämndes ett namn som tidigare inte hade vart med.

För övrigt så älskar jag fortfarande Gier's sätt att skriva på. Alla sarkastiska kommentarer, som det Leslie sade om nyckeln kring hennes hals, "Jag säger till de som frågar att det är nyckeln till mitt hjärta".

Åh, jag funderade på att försöka få tag på Gier's andra serie som tydligen håller på (?) att översättas till engelska just nu. The Silver Trilogy, heter den tydligen.


Bok 1: Rubinröd
Bok 2: Safirblå
Bok 3: Smaragdgrön

lördag 8 augusti 2015

Filmrecension: Cirkeln

Jag läste första boken i serien för kanske två år sedan, innan jag började med den här bloggen, och jag tyckte aldrig särskilt mycket om den. Jag ansåg att boken var väldigt överskattad, liksom jag brukar tycka att de flesta böcker blir som blir nummer 1 på topplistan. Jag har andra boken men jag har bara aldrig läst den, och jag gissar att när jag gör det så kommer jag troligen inte skriva någon recension om första boken, eftersom nu när jag såg filmen, så hade jag glömt nästan allt.

Hur som helst, filmen. Den var bra, måste jag säga. Men inte jättebra eller ens nära jättebra. Den var väldigt förvirrande, och väldigt LÅNG. 2.5h! Dessutom var den också rätt läskig. Inte skräckfilms läskig, utan mest bara jag-förväntade-mig-inte-det-här-läskig. Jag tyckte att de hade gjort bra effekter och så för att få den creepy, men jag hoppas verkligen att det fanns en åldersgräns på filmen när den kom ut.

Andra nackdelar är, som jag inte heller tyckte om med boken, att personerna har väldigt orealistiska reaktioner. I början var det folk som snackade skit om när en pojke hade tagit självmord! Det första någon sa när de fick höra att det hände var "Självmord är så jävla egoistiskt.", och jag menar, visst det finns folk som säger och tycker sådant, men jag tror verkligen inte det är det man säger när någon nyss kommit in i klassrummet och berättat att något sånt har hänt.

Och jag måste också lägga till det där med hur de mobbar Anna-Karin i början. GÖR folk verkligen sådant? Under min livstid i skolan har jag aldrig sett folk ta fram en mobbad tjej och bara börja hacka på henne. Visst folk kan kasta skällsord och frysa ut personer, men jag tror inte man bara "Åh lilla gumman, nu ska vi göra narr av dig för att vi ska visa publiken att vi är mobbare.". Det finns andra sätt man kan visa sådant på. Så för att vara en bästsäljande fantasybok måste jag säga att det finns delar med folks reaktioner som bättre passar in i en typisk Amerikansk High School komedi.





Del 1: Cirkeln (Filmrecension)

Extraböcker:

Hundred Oaks, Catching Jordan

Författare: Miranda Kenneally
Titel: Catching Jordan
Serie?: Hundred Oaks
Sidor: 281
Utgivningsår: 2011
Bokförlag: Sourcebooks Fire

Jordan är kapten för ett helt fotbollslag, och hon är dessutom en av de bästa quarterback spelarna i hela Tennessee. Hon är den tuffaste "killen" i laget, och dessutom en hjärtekrossare, eftersom hon inte bryr sig ett dugg om att skaffa en pojkvän. Någonsin. Även om hon är omringad av stekheta fotbollsspelande killar hela dagarna. Enda tills en dag, när det kommer en ny kille till deras träning. Ty Green, heter han, och är den snyggaste killen Jordan någonsin har sett. Han är dessutom också en otroligt bra quarterback och en rival för Jordan's plats i laget.


Jag har velat läsa den här boken väldigt länge, men inte hittat den förrän nyligen, då jag bestämde mig direkt för att låna den. Jag har nog aldrig riktigt läst en bok som har vart så sport-inriktad, eftersom jag aldrig har vart särskilt förtjust i någon sport alls. Så jag blev lite osäker i början av boken att jag skulle börja skippa massor av delar för att det var för mycket fotbollssnack, men som tur var blev det inte alls så. Jag kan ingenting om Amerikansk Fotboll, men det var ändå kul att läsa de delarna.

Boken var också exakt vad jag ville ha. Nästan, fast ännu bättre. Jag fick ett slut jag inte förväntade mig från början, även om jag kunde gissa mig till det efter halva boken, och jag tänker ge den ett plus för det.

Jag sitter här och funderar över hur många stjärnor jag ska ge boken, och valet står emellan 4 och 5. Jag känner att det inte finns någonting jag inte gillade med boken, så det känns fel att inte ge den en femma...

Jag märkte också att det finns en serie av de här böckerna, men de andra böckerna verkar inte handla om Jordan, så jag får se om jag läser de andra eller inte. Och om jag ens får tag på de andra.



torsdag 6 augusti 2015

Den gröna milen

Författare: Stephen King
Titel: Den gröna milen
Originaltitel: The Green Mile
Sidor: 477
Utgivningsår: 1996 (på svenska 1997)

Boken handlar om Paul Edgecomb som jobbar som vakt för dödsdömda på delstatsfängelset Cold Mountain. En dag kommer det in en gigantisk svart man som blivit fångad för att ha våldtagit och mördat två unga flickor. Men Paul och några av hans medarbetare tror att han är oskyldig och hittar bevis till det. Efter att det har inträffat ett mirakel försöker de få ut honom och de förstår att han måste överleva, men gör han det?

Jag såg faktiskt filmen innan jag läste boken, sen tog det mig ungefär ett år att faktist börja läsa den. 
Boken börjar med att man får träffa Paul Edgecomb, en fängelsevakt. Det jag mest kommer ihåg ifrån början av boken är hur väl King beskriver Paul's urinvägsinfektion. Kanske lite för detaljerat.

Over all så är det dock en väldigt spännande bok och man märker att det är en skicklig författare som har skrivit den då man aldrig blir uttråkad. Jag tog inga pauser när jag läste den här boken, jag läste mellan lektioner, på lektioner när läraren inte såg, på bussen hem, när jag gick från busshållsplatsen hem och sen hela tiden hemma.

Jag rekommenderar starkt den här boken då den har lite av allt, jag skulle sätta in den i "lite kuslig ibland men ingen skräckbok med många känslor som kan få en att gråta och skratta och känna sig väldigt emotionally confused" genren. Storyn blir sen smidigt ihop knuten i slutet och man lämnas inte med en massa frågor som kan förstöra ens liv i några veckor.


//Gästinlägg av Elin 


söndag 2 augusti 2015

House of Night #4, Untamed

(OBS! Kan innehålla spoilers från tidigare böcker.)

Författare: P. C. Cast & Kristin Cast
Titel: Untamed
Serie: House of Night #4
Sidor: 338
Utgivningsår: 2008
Bokförlag: St. Martin's Griffin

Livet är inte lätt när alla ens vänner avskyr en. Och speciellt inte när man samtidigt måste försöka stoppa personen som försöker ta över världen eller något liknande. Exakt vad Neferet håller på med är Zoey inte riktigt helt hundra på. Allt hon vet är att hon behöver stoppas. Som om inget skulle bli bättre, har Zoey också förlorat alla sina tre "pojkvänner" på en och samma gång. 


Jag minns hur mycket jag INTE tyckte om den förra boken, så därför hade jag inte alls särskilt höga förhoppningar på den här boken. Men tvärt om, den här boken var väldigt mycket bättre. Det fanns massor jag störde mig på, som till exempel författarnas sätt att bara skriva boken. De använder allt för mycket ONÖDIGA saker. Som tar upp för stor del av böckerna. De berättar om saker om och om igen, har alldeles för mycket onödiga dialoger, som bara "Åh Zoey vart ska vi gå och sätta oss?", "Åh jag vet inte, vart vill du sitta?", "Nä, led vägen du Zoey!".
Och det där var bara ett exempel som jag hittade på nu, eftersom jag inte har boken här för tillfället, men det fanns väldigt mycket såndärnt, som inte alls hade med något att göra.

En annan sak som också hör till det här med onödiga stycken, är att författarna alltid ska vara tvungna att beskriva om personer, när de presenteras i början. Nu kanske ni tänker att det är väl bra, men det känns som att man borde komma ihåg personer som "the Twins" Shaunee och Erin, efter 4 böcker. Men istället så presenteras till exempel dom, som "the Twins", "De är inte tvillingar egentligen, utan Shaunee ser ut 'sådär och sådär' fast Erin ser ut 'sådär', men de bara beter sig som tvillingar...".
Jag tycker bara det känns så otroligt onödigt. Det är nog säkert 50% av boken jag bara skumläser, eftersom det känns som onödigt gnabb.

Annars var som sagt boken bra. Jag tyckte att den var mycket intressant och att jag kände mig underhållen igenom hela boken. Den här serien har massor av brister, men det hindrar inte en bok i sig från att åtminstone hålla sig underhållande, och det är precis vad en av de största meningar med böcker är.


Bok 4: Untamed